Framtiden

Nu är jag visserligen såpass full att jag hade svårigheter med att skrive mitt lösenord till bloggen men jag kom att tänka på en sak.

Jag brukar framställa mig som oerhört positiv till framtiden och teknisk utveckling men ändå vägrar jag både touch screen och internet i mobilen. enda gången jag minns jag har surfat i mobilen var när jag var i saluhallen och skulle ta reda på receptet på coq au vin. toch screen lärde jag känna för fyra år sedan och har ogillat det sedan dess. jag drömmer mig tillbaka till en tid då nokia 3330 var den bästa mobilen man kunde ha och det enda som jag skulle sakna om jag gick tillbaka skulle vara kameran. alltmedans min mest konservative vän både surfar och twittrar från mobilen, hänger jag verkligen med min tid så väl som jag tror?